De 15 bästa dikterna av Gustavo Adolfo Bécquer (med förklaring)
Gustavo Adolfo Bécquers poesi har erkänts som en av de mest representativa i spanska litteraturen. Det kännetecknas av korta rimmor av intim ton och innehållet av motsägelser och teman som går från drömmen, orsaken och kvinnan till den populära och aristokratin.
I den här artikeln Vi kommer att se flera av de bästa dikterna av Gustavo Adolfo Bécquer , en av de viktigaste spanska poeterna.
- Relaterad artikel: "23 Pablo Neruda dikter som kommer att fascinera dig"
15 dikter av Gustavo Adolfo Bécquer
Gustavo Adolfo Bécquer föddes i Sevilla år 1836 och dog i samma stad, vid 34 år, år 1870 på grund av tuberkulos. Hans posthumma arbete, som ligger i romantik, har blivit en av de mest representativa för spansk litteratur. även Diktarens påverkan gick utöver gränserna för litteraturen att placeras också i målningen, eftersom han var en utmärkt föredragare, som återhämtades av den senare konstnärliga kritiken.
Hans mest erkända arbete är Rymmer och legender som är en sammanställning av hans dikter och berättelser. För närvarande anses den senare vara en av de klassiska och övertygande verken i spansk litteratur. Vi kommer att se nedan några av Gustavo Adolfo Bécquers mest populära rimmor.
1. Rima I
Jag känner en jätte och underlig psalm som meddelar i själens natt en aurora, och dessa sidor är av denna psalmcadences som luften utspeglar i skuggorna. Jag skulle vilja skriva det, av mannen som berodde det upproriska, meningsfulla språket, med ord som både suckade och skrattade, färger och anteckningar. Men förgäves är det att slåss; att det inte finns någon figur som kan omsluta honom, och bara oh vacker! om jag, med mina händer i din, skulle kunna, i mitt öra, sjunga det till dig ensam.
Flera vers som speglar språkbegränsningarna för att uttrycka känslor.
2. Rima II
Jag har kollat in i de djupa kloderna av jord och himmel, och jag har sett slutet antingen med mina ögon eller med mina tankar. Men åh! från ett hjärta nådde jag avgrunden och jag böjde ett ögonblick, och min själ och ögon blev störda: Så djupt var det och så svart!
En jämförelse mellan kunskapens värld och känslor .
3. Rima III
I nyckeln till den otroligt varma bågen, vars stenar rädda tiden, utgjorde arbetet med grov mejsel den gotiska blazonen. Plum av sin granithjälm, murgröna som hängde runt gav skugga till skölden där en hand hade ett hjärta. Att tänka på honom i den öde torget stannade vi båda. Och det, han berättade för mig, är det perfekta emblemet av min ständiga kärlek. Åh, det är sant vad han berättade för mig då: sant att hjärtat kommer att bära det i handen ... någonstans ... men inte i bröstet.
Verser om oförmågan att ansluta sig till verkligheten.
4. Rima VII
Från vardagsrummet i det mörka hörnet, från sin ägare kanske glömt, tyst och täckt av damm, var hörpan synlig. Hur mycket anteckning som han sov på sina strängar, som fågeln sover på grenarna och väntar på snöhand som vet hur man plockar dem! Åh tänkte jag; Hur många gånger sover genionen sålunda i själens djup, och en röst som Lazarus väntar på att han säger "Stå upp och gå!"
Ett enda objekt kan inspirera rimar som inspirerade som dessa.
5. Rima IX
Kyssa auraen mjukt stöter på de små vågorna som spelar krusningar; solen kysser molnet i väst och lila och guld nyanser det; flammen runt den brinnande stammen för att kyssa en annan flamsklippare; och till och med pilen, som böjer sig till sin vikt, till floden som kysser den, returnerar en kyss.
Exempel på en scenbeskrivning attribut mänskliga tecken till olika livliga element .
6. Rhyme X
De osynliga atomerna i luften omkring sig törs och blivit inflammerade; himlen löses upp i gyllene strålar; jorden skakar i glädje; Jag hör flytande i vågor av harmoni ryktet om kyssar och slag av vingar; Mina ögonlock stänger ... Vad händer? - Det är kärlek som händer!
Flera känslor relaterade till Det sätt på vilket Gustavo Adolfo Bécquer upplever kärlek .
7. Rima XIV
Ibland träffar jag henne runt om i världen och hon passerar mig och hon ler och jag säger, hur kan hon skratta? Då dyker en annan smärta på min läpp, och då tänker jag: "Hon skrattar, när jag skrattar.
Detta är en av dikterna av Gustavo Adolfo Bécquer som bygger på enkelheten av en enda anekdot.
8. Rima XVI
När de berättade för mig, kände jag att det var ett stålblad i mina tarmar, jag lutade mot väggen och för ett ögonblick förlorade mitt samvete vart jag var ifrån. Natten föll i min ande i ilska och med synd var själen översvämmade och då förstod jag varför det gråter! Och då förstod jag varför han dödades! Molnet av smärta gick ... med ånger lyckades jag prata korta ord ... Vem gav mig nyheterna ... En trogen vän ... Han gjorde mig en stor tjänst ...Jag tackade honom.
Vid ankomsten av en ödesdigra nyheter.
9. Rima XXI
Vad är poesi?, Säger du när du håller i min elev din blåa elev. Vad är poesi! Och du frågar mig? Poesi ... det är du.
En av Gustavo Adolfo Bécquer mest kända och minnesvärda dikter.
10. Rima XXIII
För en titt, en värld, ett leende, en himmel, en kyss ... Jag vet inte vad jag gav dig för en kyss.
Passion är en av de återkommande teman av den här artisten.
11. Rima XXX
Det var en tår i hans ögon och ... min läpp en fras av förlåtelse; stolt talade och torkade en gråt, och frasen på min läpp gick ut. Jag går på en väg, hon på den andra; men när vi tänker på vår gemensamma kärlek säger jag fortfarande: Varför stod jag tyst den dagen? Och hon kommer att säga: Varför gråter jag inte? Det är en fråga om ord, men ändå kommer du eller jag efter det förflutna inte att komma överens om vem felet är. Det är synd att kärlek en ordbok har ingen vart att hitta när stolthet är helt enkelt stolthet och när det är värdighet!
Om en kärleksupplösning.
- Kanske är du intresserad: "De 5 problem med kärleksupplösningar och hur man hanterar dem"
12. Rhyme XXXVIII
Suck är luft och går till luften. Tårar är vatten och går till havet. Säg mig, kvinna, när kärlek är bortglömd, vet du vart det går?
Om veracity av tidigare älskar.
13. Rima L
Vad den vilde vem som med en klumpig hand gör en bagage på sitt infall en gud och sedan innan hans arbete knälar, så gjorde du och jag. Vi gav verkliga former till ett spöke, från det löjliga uppfinnings sinnet och gjort idolen redan, vi offrade på vårt altar vår kärlek.
En annan av dikterna tillägnad hjärtat som denna poet skrev under hela sitt liv.
14. Rima LII
Gigantiska vågor som bryter dig på de övergivna och avlägsna stränderna, inslagna mellan skummaterialet, ta mig med dig! Orkanblåsningar som snörs från högskogen de förtunnade bladen, släpade i den blinda virvelvinden, ta mig med dig! Moln av storm som bräcker strålen och i eld ornáis de fristående gränserna, snatched i mörk dimma, ta mig med dig! Ta mig för barmhärtighet till var svärmen med anledningen till att jag börjar minnet. För barmhärtighet! Jag är rädd för att stanna med min smärta ensam!
Om vertigo som ger ensamhet under vissa omständigheter.
15. Rima XVI
Om du vågar dina balkongers blåa klockor, tror du att sighing passerar den murrande vinden, du vet det som är gömd bland de gröna bladen jag suckar.
Om du, när du är förvirrad på din baksida, vågar rykten om echo, tror du att du med ditt namn har ringt dig en avlägsen röst, du vet att jag ringer dig från de skuggor som omger dig.
Om ditt hjärta blir rädslöst i den höga natten, när du känner ett sårande andetag på dina läppar, vet att även om det är osynligt bredvid dig andas jag.
Om minnen som kan komma att spöka oss.
